Jag vet inte. Men jag vet...

Jag vet att jag ibland uppfattas som hård, krass och kanske lite väl jobbig och pushig. Jag vet att det kan få en motsatt effekt eftersom vi ogillar när folk säger till oss vad vi ska göra och hur vi ska hantera våra liv. Våra liv som är våra, som dom inte vet någonting om, som dom inte ska lägga sig i, som dom minsann inte förstår. Jag vet att jag ibland kan trampa på onda tår och peta på sår som du gärna vill gömma och glömma. Och jag vet att vi hellre vill höra Stackars dig istället för Se på dig.

Men jag gör det bara bara av välvilja. Jag lägger mig i och försöker hjälpa till att hitta lösningar, vägar som leder framåt, som kanske är lite bökiga och svåra och skrämmande, för att jag bryr mig, för att jag vill att ni ska må bra och vara lyckliga, i grunden, inte bara för stunden. Jag vet att jag kan vara jobbig och pushig, och jag vet att jag verkligen inte alltid vet vilken väg som är bäst, som är rätt, för varken mig själv eller för dig. Men jag vet att om man inte gillar vägen man går på så måste man våga testa andra vägar. Ingen kommer att göra det åt oss.

Jag vet hur svårt det är, hur mycket energi det kräver och hur gärna man bara vill ha det gött och härligt istället för svårt och bökigt. Jag vet hur irriterande det är när någon säger att det är ens egna ansvar, att man måste göra allt själv, att det är upp till en själv. Och jag vet också hur jävla dåligt det går när man inte tar sitt ansvar, när man tycker att alla andra borde förstå, när man tycker att dom andra borde göra si och så, för jag har testat det själv. Och jag vet hur svårt det är att ta sitt ansvar och göra allt det där som man vet att man borde göra, egentligen.

Och jag vet också att lösningen inte alltid är att bita ihop, ta tjuren vid hornen, tänka positivt och gå vidare. Jag vet att lösningen, eller en del av lösningen, ofta är att vara ledsen, gråta, sörja, vara arg, säga ifrån, hålla käften, vänta ut, tänka igenom, prata, stanna, dra, ta det jävligt försiktigt, eller ta tjuren vid hornen. Jag vet att det sällan finns en lösning utan att det oftast kräver massa olika strategier för att lösa livets alla små och stora, men alltid ganska så komplexa problem. Och jag vet att det som inte har fungerat hittills, med största sannolikhet inte kommer att fungera i framtiden heller. Att man måste våga testa andra sätt. Att man måste våga grotta in sig i problemen för att på riktigt förstå problemen, för att kunna hitta lösningar som löser problemen i grunden, inte bara för stunden.

Jag vet detta för att jag själv har varit så sjukt bra på att inte grotta in mig och förstå. Jag har till och med vägrat att försöka förstå, vägrat och flytt så långt det bara gått. Flytt och förträngt och förminskat och ignorerat.

Jag vet för att jag har varit skitdålig på att göra just det som jag säger åt er att göra.
Jag vet för att jag har försökt att må bra i stunden, men det har aldrig fått mig att må bra i grunden.

Och jag vet för att jag har kämpat som fan, och jag har blivit bättre.
Jag vet att det är skitjobbigt. För jag kämpar varje dag.
Och jag vet att det är värt det.

Och jag tänker fortsätta att tjata på er att ni är viktiga, att ni förtjänar lycka och kärlek. Att ni är starka och modiga och vackra och smarta, tills ni förstår det själva!
Jag tänker fortsätta att tjata tills ni alla vågar vara modiga och förstå hur jävla härliga och bra ni alla är!

Så förlåt mig om jag är lite jobbig ibland, men jag är det av kärlek, till er alla!
Jag vill ju bara att ni ska må bra, i grunden, inte bara för stunden.