I de stormigaste vattnen lär vi oss att segla...

Det är intressant att tänka på vad man lär sig i livet och hur. Vi vet ju alla att det är i de stormigaste vattnen som man lär sig att segla ordentligt, att det är i motvind man lära sig att kämpa för att komma framåt, att ju fler problem vi lyckas lösa desto mindre verkar problemen att bli, att ju fler berg vi har bestigit desto starkare, och klokare, blir vi.

Och ändå är vi så otroligt rädda för motgångar, vi är rädda för det som gör oss starkare och modigare. Vi vet att det är just det som är skrämmande som är det som lär oss som allra mest, men ändå vägrar vi att gå dit. Vi säger att vi vill bli den bästa versionen av oss själva, vi vill bli bli bättre och klokare, men vi vill inte behöva kämpa för det. Vi säger att vi vill vara modiga, men när vi har möjlighet att vara på riktigt modiga så flyr vi. Vi säger att de som överlevt dom största motgångarna är dom riktiga hjältarna. Och vi vill vara hjältar. Men vi springer och duckar och gömmer oss när vi har möjlighet att vara så där modiga som vi säger att vi vill vara.

Folk säger till mig att dom är imponerade över hur stark jag är som överlevt allt som hänt mig, hur modig jag är, hur klok jag är. Men det är ju knappast så att jag jag blivit stark och modig och klok för att jag stuckit när det börjat brännas, gömt mig när det stormat, dragit täcket över mig när det varit som kallast. Nej, jag har kämpat och slitit och brottats med mig själv, mina tankar, mina känslor, mina upplevelser och erfarenheter och jag har lyckats vända motgångar till styrkor och jag har skaffat mig en styrka i att alltid försöka se allt som händer som lärdomar, inte som straff.

Jag har vägrat bli bitter och har istället blivit just bättre.

Vi får inte större muskler av att ligga på soffan, vi behöver göra mer än 5 armhävningar, vi behöver springa mer än 200 m, vi behöver göra mer än att skaffa ett gymkort. Vi behöver gå till det där jävla gymmet flera gånger i veckan, och vi behöver äta rätt, och vi behöver framförallt tänka rätt. För stora muskler kombinerat med ett mörkt och trångt sinne är inte en bra kombination. Nej, vi måste ta hand om oss på alla plan. Stora muskler, god hälsa och ett öppet sinne, medkänsla och vetskapen om att allt påverkar allt och att vi kan välja hur det ska påverka oss, det är en kombination som kräver mycket av oss men som gör oss superstarka och ger oss så mycket livsglädje att det är värt varenda svettdroppe.

Vad behöver du brottas med i ditt liv för att komma ut som den där hjälten som du vill vara?
Vad behöver du våga känna för att sedan kunna släppa känslan och komma vidare?
Vad behöver du göra för att ta det där första steget mot det där livet som du vet att du förtjänar?
Vad kan du välja att göra idag?