Hur hanterar vi känslor, egentligen?

Min kompis bror sa att det är jobbigt nu när hans barn är små, att det blir bättre sen när dom har lärt sig att hantera sina känslor.

När dom har lärt sig att hantera sina känslor...

Som om vi vuxna har lärt oss att hantera våra känslor? Tror vi att vi att vi har det? Tror vi att man hanterar känslor genom att förtränga och förtrycka och ignorera dom?

Så att vi blir arga när vi egentligen är ledsna. Så att vi skrattar när vi egentligen vill gråta. Så att vi gråter när vi är stressade. Så att vi stressar när vi inte vill känna.
Så att vi slåss när vi vill kramas och blir tysta när vi behöver prata.
Så att vi kniper igen och säger att allt är okej när det inte alls är det.
Så att vi säger att det inte alls är okej, fast att det kanske visst är det.

Är det att hantera känslor?

Hantera är väl ändå att ta väl hand om, sköta om, göra vad som är bäst för... Om vi hade lärt oss att hantera våra känslor så tänker jag att vi borde vara arga när vi är arga, ledsna när vi är ledsna, öppna när vi vill vara öppna. Om vi hade lärt oss att hantera våra känslor hade vi väl lyssnat på känslorna, frågat oss varför dom gör sig påminda, frågat dom vad dom vill säga oss, frågat dom vad dom vill lära oss. Då hade vi varit med känslorna, känt ut dom och blivit klokare och bättre av dom.

Så nästa gång du känner ångest, fråga ångesten varför den är där, vad den vill, vad den försöker säga dig.
Nästa gång du blir arg, fråga dig varför du är arg, vad du egentligen är arg på, vad som känns orättvist och fel.
Nästa gång du är glad, fråga dig vad det är som gör dig så glad, vad är det som får dig att skratta, vad är det som får dig att bubbla och leva.
Nästa gång någon är ledsen så fråga varför hen är ledsen, på riktigt varför, istället för att säga att hen ska sluta gråta, att det går över, att bita ihop och gå vidare.
Nästa gång någon gråter så låt den gråta klart först.

Fråga och lyssna. Svara och försök förstå.
Våga fråga, dig själv och andra!
Våga försöka förstå, dina känslor och allt annat.

Men, våga också säga stopp, nu får det vara nog, nu ältar du, nu är det dags att lämna känslan, hitta lösningar och gå vidare.
För det är superlätt att fastna i en loop av känslorna om vi tillåter oss att känna men glömmer bort att konstruktivt förstå känslorna. Det är lätt att fastna och vältra sig i ångesten och sorgen och ilskan.
Känn, känn ut, ifrågasätt, hitta nya vägar och testa olika lösningar för att komma vidare.
Bli klokare och bättre av känslorna, fastna inte, bli inte bitter.

Det är en fin balansgång och det är omöjlig att sätta fingret på när det är läge att känna och när det är läge att lägga ifrån sig känslorna och bli mer rationell. Men om vi övar och testar och försöker förstå så kommer vi att bli bättre och bättre för varje gång.

Själv vägrade jag allt det här i 34 år. Jag vägrade att känna, visa, förstå, lära känna och prata med och om känslorna. Det var så jag hade lärt mig att göra, av samhället och kulturen, familjen och vännerna.
Men när man vägrar att känna det som man känner så stannar känslorna kvar i en, och dom äter upp en inifrån

Jag vet alltså skillnaden, så jag vågar säga att vi måste bli bättre på att få känna, och vara, och hålla på och inte alltid bita ihop. Men vi måste också våga säga stopp och belägg och nu reser du dig upp och tar tag i ditt liv.

För ditt liv är endast ditt liv. Det är ditt ansvar att göra det bästa av det.
Det är ditt ansvar att känna, och att bita ihop.
Det är ditt ansvar att låta dina nära känna, och att säga stopp.

Det är ditt ansvar att lära dig att hantera dina och andras känslor.

Tillsammans är vi starka!