riktigtviktigt

Snart är det jul och som vanligt missar vi poängen. Som vanligt stressas det in i det sista av alla måsten och borden och julklappsköp och sistajobbspurten... Det är omöjligt att missa allas tomma blickar och förundras över hur fan vi är funtade. Julen ska ju vara ett tillfälle att ses, umgås, träffas, mötas...att vara nära alla sina, kanske inte alltid men oftast ganska så, kära. Och istället springer vi omkring som yra höns och missar hela poängen. Fan vad vi springer, hit och dit, fixar och donar och håller på som några jävla duracell-kaniner. Jag kan inte låta bli att undra om det inte är så att vi springer för att vi är så jävla rädda för att göra det där som julen vill ge oss, att vara nära. Vi är så ovana, så obekväma, så långt ifrån varandra så att det känns som riktigt jävla brännhet gröt det där med att vara nära. Brännhet och ibland till och med brinnande. Så vi gör som vi har lärt oss att göra med saker som kan brännas...vi håller oss borta. Springer därifrån. Vi sprin

Sluta tråna och sluta gnälla över att du aldrig får det som du vill ha.  Testa istället att ge bort det som du vill ha till någon annan, istället för att vänta på att du ska få. Ge bort det du vill ha och se hur livet uppenbarar sig för dig. För när vi ger så får vi tillbaka. Och det som vi ger får vi tillbaka. Om du ger det som du inte vill ha så kommer du aldrig att få det som du vill ha.  Springer du hit och dit och gör mer än vad du tror du kan men ändå aldrig kommer ikapp.  Känns det som att du minsann gör allt men inget får.  Tänker du taskiga tankar och säger fula ord, tittar du snett och säger att hen minsann borde göra si och så? Vill du ha närhet, öppna dig. Vill du ha beröring, kramas. Vill du att andra ska förstå dig, försök att förstå dom. Vill du bli älskad, älska. Är du sugen på att ses, bjud ut en vän! Vill du ha hjälp, hjälp till. Vill du ha en ny jacka, ge bort en av dina. Vill du ha semester, ta med en vän på en utflykt i skogen.  Vill du ha tid, ge någon

Tänk om vi alla började fråga oss själva, i alla beslut, stora som små, vad VI vill, vad som är bäst för OSS, vad som skulle göra oss själva mest nytta, och på så sätt faktiskt göra alla andra mest nytta. Tänk om vi kunde se det, det som är bäst för oss, och tänk om vi vågade göra det, det som är bäst för oss. På riktigt bäst. Bäst för våran själ och för vårt hjärta...inte för vårt ego eller det i andras ögon bästa. Men tyvärr så finns det så många hinder, så många föreställningar, så många yttre påverkningar, så mycket utom oss som påverkar allt inom oss. Och så länge vi blundar för alla dessa hindren, så länge vi inte ser dom, så länge vi vänder så fort dom uppenbarar sig för oss, så kommer vi att fortsätta att ta beslut utifrån vad som vi tror är det som vi borde göra, utifrån vad alla andra säger åt oss att vi borde göra, tänka och säga. Medvetet eller omedvetet. Och så länge som vi inte lär känna oss själva, lyssnar på oss själva, vågar ifrågasätta oss själva (så att vi kan fö

Man får faktiskt bestämma själv. Man bestämmer faktiskt själv. Ingen annan bestämmer över ditt liv, det är du som bestämmer. Det är upp till dig. Det är ditt ansvar att bestämma hur ditt liv levs. Du bestämmer vem du lyssnar på, vem du tror på, vad du tror på. Du bestämmer vilka val du gör, vad du väljer att göra, säga, tänka och tro på. Du väljer dina sanningar. Det är upp till dig. Du bestämmer. Ingen annan. För allt går att se på på olika sätt, ur olika infallsvinklar, olika perspektiv och olika förhållningssätt. Ingenting är på ett enda sätt. Det finns säkert minst sjuttiofem andra sätt att se på det som du tror på, som kanske skulle visa att det som du tror på inte alls är så smart att tro på. Beroende på vad du vill att det du tror på ska leda till förstås. Vill du ha ett harmoniskt och fint liv fyllt med glädje och kärlek, eller vill du vara besviken, arg, bitter, skeptisk och mörk. Det är upp till dig. Du bestämmer. Ingen annan. Tro inte på något som jag säger, skriver