Vill du verkligen lösa dina probelm?

Ibland känns det som att folk bara går omkring och klagar, på det ena och på det andra. På jobbet och chefen, pojkvännen och kompisar, boendet och grannarna, vikten och värken och vädret, andra och varandra. Det klagas och neggas och pratas skit och ältas. Men när man försöker få in samtalen på att försöka hitta lösningar på problemen så sparkas det bakut och blir surt. Det är som att folk inte vill lösa problemen utan bara vältra sig i dom, tycka synd om sig själva, få tröst och klapp och stackarsdig.

Jag frågar mig själv vad jag gör där och varför jag ska behöva lyssna på skiten och tyngas ner av ältandet om det inte leder till att vi tillsammans försöker hitta lösningar och komma vidare när det är dags att komma vidare. För visst, vi ska prata om hur vi mår och hur vi känner, vad som tynger oss och vad som gör ont. Det är det superviktigt och livsnödvändigt och jag uppmuntrar verkligen till att göra det. Men det finns en gräns för när pratandet övergår i ältande, och det är då det är dags att gå vidare.

Nej, jag förstår inte exakt hur jobbigt du har det. Jag förstår inte hur svårt det är för dig. Jag förstår inte varför det är annorlunda för dig. Jag förstår inte allt... Verkligen inte. Det kommer jag aldrig att göra. Men jag lovar dig att jag förstår att du inte heller förstår, för du vill inte förstå. Det gör för ont för dig att förstå, så du väljer att inte ens försöka förstå. Du väljer att fortsätta att vara kvar i problemet istället för att försöka lösa det. 

Och jag lovar dig att jag förstår att det är jävligt jobbigt, och att det är jävligt svårt, och att det känns otroligt jävla omöjligt! Jag förstår att det är lättare och bekvämare att vara kvar i problemet och fortsätta som du alltid har gjort. För jag har också varit där.

Men jag lovar dig att ingenting kommer att förändras om du fortsätter som du alltid har gjort. Förändring kräver förändring.

Och jag vet att det enda sättet att komma vidare, att lösa problemet, att slippa negga, prata skit och älta, det är att vara så jävla modig som du bara kan, även om det är otroligt jävla läskigt. Var modig och ta den svåra och långa och krångliga och bökiga vägen mot en lösning, istället för den enkla och snabba vägen som kallas förträngning, förnekelse och skyllaifrånsig.

Jag vet det här för det finns forskning som säger att du behöver brottas med problemet för att komma vidare. Du måste brottas med dina tankar och dina känslor och du måste våga vara modig nog att försöka förstå, och förlåta, både dig själv och andra. 

Och jag vet det även för att jag har gjort det själv, jag har valt den enkla och snabba vägen. Och nu väljer jag den långa och krångliga vägen. Jag gör det valet varje dag, det är skitjobbigt ibland, men det är så otroligt värt det. För det är den enda vägen mot en lösning, mot förändring, mot det där underbara livet som vi alla drömmer om.

Det är faktiskt den enda vägen. Om du nu verkligen vill lösa problemen och leva ett ärligt, ansvarsfullt, härligt, hjärtligt och vackert liv vill säga! 

Det är upp till dig. Vill du ha en förändring, vill du verkligen lösa dina problem? I så fall så är jag mer än gärna den du bollar med, testar nya idéer och hämtar mod hos, och den som hjälper dig upp när du faller!