Det där gamla bagaget

En väldigt klok vän brukar säga till sina livs-elever att We Are All Fucked Up!

Lite gulligare är ju att säga att vi alla bär på ett bagage. Ett psykiskt bagage fullt med upplevelser, erfarenheter, trauman, brustna hjärtan, svek och misslyckanden.

Jag brukar säga att det är väldigt bra om den där väskan som vi konstant bär omkring på packas om ibland, innan väskan blir helt överbelamrad och plötsligt spricker och går sönder utan och innan. 

Allt i bagaget behöver ses över. Kläderna behöver tvättas och vikas, och vissa grejer behöver vi kasta ut för att få plats med nya saker. Vi behöver rensa i vårt psykiska bagage så som vi behöver rensa i garderoben och alla dom där lådorna som vi flyttar med oss när vi byter adress. 

Vissa saker kanske vi slänger ut på vägen för att det är uppenbart och enkelt. Vissa saker väljer vi själva att ta med, medan annat liksom hänger kvar. Vissa saker försöker vi låsa in i en liten låda och gömma längst ner. Dom lådorna brukar dock bli väldigt tunga efter ett tag. Dom möglar och luktar och sprider sig i hela väskan. Och då sprayar vi lite rengöringsmedel på lådan och hoppas på det bästa och drar vidare istället för att tvätta ur den. 

Men tillslut blir väskan så tung och illaluktande så att det får inte plats med nya fina saker längre. Antingen för att möglet har spridit sig och sunkat ner det allra mesta, eller för att det plötsligt behöver packas ner nåt riktigt jävla tungt och väskan blir helt ohanterlig. Det brukar vara då som vi blir så illa tvungna att slita ut allt i väskan, eller att den faktiskt går sönder, och plötsligt så behöver vi ta reda på alltsammans på en och samma gång. Och då blir det riktigt stökigt. Tro mig, för jag har varit med om exakt det, och det är fan inte enkelt.

För när det händer så blir det såklart ganska så överväldigande, rörigt och stökigt. Ofta dyker det upp grejer som legat i väskan så länge att man har glömt bort dom, fast att dom har tagit ganska stor plats. Ibland dyker det upp små små saker som rasslat omkring i väskan utan att man har sett dom, men så tittar man på dom och så väcker dom minnen stora som elefanter. Och vissa saker tror man att man behöver, fast att man aldrig använder dom, så man har liksom låtit dom följa med och ta plats även fast man inte riktigt vetat varför. Det finns så många olika saker, med så många olika anledningar till varför vi släpar runt på dom. Men om vi inte rensar bland dom och istället försöker ignorera dom så blir dom bara tyngre och tyngre, och tyngre...

Tänk om vi kunde vara bättre på att rensa väskan lite oftare. Städa i garaget, förrådet eller garderoben innan det blir alldeles övermäktigt. Packa upp, kika på allt, kanske tvätta eller sy om så att kläderna passar. Stryka och vika ordentligt. Köpa fina askar istället för fula lådor att lägga dom där sakerna som vi inte kan göra oss av med i... Medvetet packa väskan och välja vad och hur vi kan bära med allt och ändå få plats över med allt fint som livet ger.

Men vi blir tillsagda att blicka framåt, forget about the past, gjort är gjort, ångra ingenting, yesterday is history, bit ihop och gå vidare. Tänka positivt och skit det där.

Så vi släpar vidare på den där oredan i väskan och försöker trycka ner mer grejer, och vi låtsas som att vi starka nog att bära omkring på det där gamla bagaget. Vi låtsas som att vi har koll på allt däri. Vi låtsas som att allt är okej och att vi gillar vår väska som är full av en massa skit som tynger oss.

Vi tror att det är chefen som är en idiot, vädret som är dåligt, tåget som är sent, eller pojkvännen (som man kanske inte ens gillar) som är dum. Att det är alla dom andra som förstör, att det inte är mitt ansvar.

Men det är inte dom andra, det är väskan din som är så tung så att du inte har någon kraft kvar att bära något mer. Du har ingen ork att se längre än till nästa lilla vilopaus, och ingen möjlighet att hjälpa andra att bära sina väskor fast du så gärna vill. Du har ingen som helst vilja att ens börja kika ner i väskan, för att det är alldeles för överväldigande.

Något pyttelitet blir plötsligt jättestort och vi trycker ner det ändå hårdare i bagaget, biter ihop och ler, och försöker krampaktigt att gå vidare.

Vi blickar framåt och hoppas att väskan rensar sig själv.

Vi hoppas och önskar och bönar och ber att inte behöva ta tag i all den där skiten...
Vi släpar vidare på bagaget och låtsas som att det går bra.

Men vi är ju alla Fucked Up! 
Så; Let´s be fucked up together istället. Låt oss hjälpa varandra att rensa ut och bära omkring på alla våra väskor, tillsammans...innan det blir försent!

Tillsammans är vi starka!