Antingen eller...

Jag vet inte om det är Einstein som sagt det här, eller om någon ens har sagt det här, för citat är inte alltid rätt citerade eller har rätt avsändare, men när det gäller härliga livspeppar så tycker inte jag att det spelar så stor roll om det är Einstein som sagt det eller inte. Däremot så får det ju bättre genomslagskraft om vi tror att ett geni som Einstein har sagt det, än om det var Thomas i Boden som sa det. Jag menar, en vit lögn kan ibland faktiskt vara att föredra.

Hur som så är det ett väldigt fint citat, om man nu väljer att se livet som ett mirakel i sig. Annars är det nog ett ganska så provocerande citat. Som att om man inte väljer att se allt som ett mirakel så har man ju underförstått hamnat i den tråkiga och bittra och förlorande gruppen, och det vill man ju inte. Och sen så stämmer det ju faktiskt inte överhuvudtaget. Livet är inte så svart eller vitt som vi ofta försöker få det att framstå. Vi försöker alltid sätta in allt i antingen eller, antingen är man glad eller ledsen, rolig eller tråkig, eller så är något fint eller fult, bra eller dåligt, gott eller äckligt. Men egentligen är ju det mesta mittemellan eller både och, ibland och ibland inte, och oftast faktiskt allt på samma gång. 

Jag är ju lång, oftast, men när jag är i Tyskland så är jag ganska så mittemellan, och när jag hänger med min kompis Michael Bolton (ja, alltså inte sångaren utan en kompis från Australien) som är 213cm så är jag ju faktiskt kort. Jag är lång och kort och allt på samma gång.

Och även om jag faktiskt tycker att allt är ett mirakel, eller kanske inte allt, inte ett mirakel, men i alla fall väldigt häpnadsväckande, så går jag ju inte omkring och häpnas över allt som händer och tänker wow och herregu hela tiden. Fast att jag kanske gör det oftare än andra.

Hursom, det jag vill komma fram till är att när vi sätter antingen eller mellan att något är något eller att något är inget, så målar vi in oss i ett hörn, vi lämnar inte rum för gråzoner och möjligheter. Det blir som den gamla leken ”pest eller kolera” där man var tvungen att välja mellan två sjukt ohärliga alternativ, tex vad skulle du välja ”att ha ett hål istället för en kind, eller att ha ett stort hakkors tatuerat i pannan”. Men jag vill ju inte ha något av det! Men du måste välja!

Jag vill inte behöva välja att antingen se livet som ett ständigt mirakel eller som om inte ett endaste mirakel någonsin existerat. Jag vill ha möjligheten att ibland häpnas över allt magiskt som händer, men jag vill också ha möjligheten att sura ut på allt och tycka att livet är ett jävla skämt. Ibland vill jag välja att se allt det vackra och att se det fina i det fula och lärdomar i motgångar. Och ibland vill jag få välja att skrika åt idioter och säga åt den jobbiga ungen att hålla käften och sura ut på dålig service och klaga på det här jävla vädret vi har i det här landet. Även fast jag egentligen förstår att idioten faktiskt mår riktigt pissigt annars skulle hen inte bete sig så illa. Även fast jag egentligen förstår att ungen bara behöver få kärlek och värme och uppmärksamhet, och kanske springa av sig lite energi. Även fast jag egentligen förstår att servitören förmodligen har en riktigt dålig dag och att kocken i köket är ett svin. Även fast jag älskar det här landet och alla dess olika väder.

Jag vill inte behöva välja mellan det ena och det andra, när det finns så många möjligheter däremellan, när det ibland är det ena och ibland det andra och ibland allt på samma gång. 

Och ibland ingenting av det.