Vad säger du till dig själv?
När man börjar tänka på vad man tänker på, vad man säger, vad man gör, vilka ord som man använder när man tänker och pratar, förklarar, diskuterar och beskriver så blir det tydligt hur vi själva skapar den verkligheten som vi lever i. Eller snarare den verkligheten som vi tror att vi lever i. För när man börjar tänka på hur man tänker på saker så inser man hur mycket orden som man använder skapar känslan kring det som man tänker på. Det blir nästan obehagligt när man börjar inse hur mycket som skapas i ens egna huvud, att det faktiskt inte alltid stämmer helt överens med verkligheten, och att man alltså själv kan påverka sin upplevelse av det som händer. De ord som jag använder när jag beskriver saker, upplevelser och människor i mina tankar, för mig själv och för andra, skapar känslor i min kropp som formar min känsla kring sakerna, upplevelserna och människorna. Ändrar jag orden så ändrar jag känslan. Ändrar jag känslan så ändrar jag min verklighet. Ändrar jag min verklighet så förändrar jag mitt liv.
Säger jag att något är på ett visst sätt så vill min hjärna tro på det. Orden vi använder skapar på så sätt sanningar som vår hjärna ser till att hitta bevis för. Vår hjärna fungerar så, den har en inbyggd mekanism som gör att den sållar utefter det som vi säger till den. Hjärnan vill ha rätt, den gör allt för att få rätt, den struntar i om det som den tror på faktiskt är rätt eller fel, omoraliskt, oetiskt, oschysst eller otrevligt. Hjärnan har inte den känslomässiga kompassen, om vi inte säger åt den att ha det. Och hjärnan vill ge dig det som du säger till den att du vill ha. Oavsett om det är negativt eller positivt. Du har säkert varit med om att du har sett ett par skitsnygga röda skor som du gillar och så tänker du att det skulle vara härligt att ha ett par röda skor, och plötsligt så ser du massa människor med röda skor. Det är inte för att det plötsligt är jättemånga som har röda skor, utan för att du har sagt till din hjärna att söka efter röda skor. Du har gjort din hjärna uppmärksammad på att röda skor finns och att det är något som du vill ha.
Det här fungerar på i stort sett allt. Om du tänker att alla är idioter så letar din hjärna reda på idioter, och den sållar undan dom som inte beter sig som idioter. Hjärnan struntar i om det är bra eller dåligt för dig att fokusera på idioter. Säger du att alla är idioter så tror hjärnan att alla är idioter. Om du tänker att det är skitjobbigt att gå upp på morgonen så kommer hjärnan att hitta på anledningar att ligga kvar i sängen. Om du säger att du hatar att träna kommer hjärnan att hjälpa dig att slippa träna. Om du säger att du inte vill plugga så kommer hjärnan se till att du gör massa andra saker, som att städa garderoben och sortera bokhyllan i färgordning.
Om du tänker att du är värdelös så kommer hjärnan att se indikationer på att du är det, och om det inte finns några bevis så hittar den på och förvränger verkligheten så att du känner att du är värdelös, så som du säger att du är, för du har rätt. Om du säger att du är värdelös så kommer hjärnan förstora upp situationer som egentligen inte är så stora och se till att du känner dig mer värdelös, tex om du glömmer dina nycklar. Tänker du att Du är helt okej och glömmer nycklarna så suckar du och går hem och hämtar dom. Tänker du att livet är underbart så skrattar du och tänker att det är fantastiskt att ha ett hem som du kan glömma nycklarna till och så hämtar du dom. Tänker du att Du är värdelös och glömmer nycklarna så säger du till dig själv att du är en jävla idiot som alltid glömmer, att du är slarvig, korkad, ovärd...du slår på dig själv, på den som redan ligger ner, och dagen blir förstörd, av dina egna tankar. För när man tänker på vad man tänker på och när man vet att de ord som man använder skapar ens verklighet så förstår man att det inte är att det att man glömde nycklarna som förstör ens dag, utan att det är hur man själv väljer att se på saken som avgör huruvida dagen blir förstörd eller inte.
Det är inte bara din upplevelse av livet som påverkas av dina ord. Hjärnan påverkas kemiskt av dina tankar på så sätt att när du tänker negativa tankar så tex utsöndras stresshormonet kortisol som påverkar hela din kroppsfunktion på mindra bra sätt. Du sätter kroppen i i ett läge där du är beredd att kämpa eller fly (eng. fight or flight mode) för din överlevnad och alla andra funktioner i kroppen som håller dig levande, som immunförsvaret, serotonintillverkningen, ämnesomsättningen, osv sätts på hold. Hjärnan vet nämligen inte skillnad på verklighet och fantasi och kan inte skilja på reella bilder och de bilder som du själv skapar i ditt huvud. Hjärnans fokus är att få dig att överleva och alla slags hot och faror som du möter eller som du själv skapar sätter igång överlevnadsinstinkten. Tänker du på något som stressar dig så tror hjärnan att det finns ett riktigt hot och det enda som då är viktigt är att komma undan faran, och då spelar det ju ingen roll om tex ämnesomsättningen är igång. Hjärnan är kortsiktig.
Som tur är så fungerar det även åt andra hållet. Om du tänker positiva tankar och beskriver och upplever situationer som härliga och fina så utsöndras tex serotonin och du känner glädje och lätthet. Tänker du på något lugnt och harmoniskt istället för att bli uppstressad när livet känns rörigt så minskar hjärnan kortisolutsöndringen och kroppen kan fungera som den ska och kan fokusera på att ta hand om din kropp, istället för att försvara din kropp som är alltså är huvudfokus när du är stressad. Du kan alltså styra dina kroppsfunktioner bara genom tankekraft. Genom att medvetet välja dina ord och tankar så väljer du huruvida din kropp ska fokusera på att överleva eller på att leva.
Jag säger inte att du aldrig ska få vara arg, trött eller stressad, jag säger att det är viktigt att veta att du är med och skapar din verklighet. Att du kanske inte alls är så stressad som du ibland tillåter din hjärna att tro att du är. Att du kanske kan försöka att tänka med andra ord som inte skapar så mycket stress i din kropp. Stress är ju dessutom ett negativt ord som påverkar din kropp negativt. Säger du att du är stressad så agerar hjärnan utifrån det. Om du testar att istället tex tänka att du har mycket att göra för att du vill, för att du faktiskt har valt det, så kommer din kropp att bli lugnare och det kommer vara lättare och roligare att klara av allt det som du vill klara av. Om du tänker att du vill och behöver istället för att du måste och borde så kommer din verklighet att bygga på val som du har gjort själv istället för val som du känner och tror att någon annan har gjort åt dig. Det är ju roligare att göra sådant som vi själv har valt att göra. Det är ofta ganska tråkigt att göra sådant som andra säger åt oss att göra.
Jag säger inte att du aldrig ska få vara arg, trött eller stressad, men att du ibland kanske inte behöver vara så himla arg, trött och stressad. Jag säger att vi själva väljer de perspektiv som vi ser, och att vi kan välja andra perspektiv, att vi kan ifrågasätta de tankar vi tänker och att vi kan välja andra tankar. Jag säger inte att det här är lätt och att vi kan ändra vår världsbild i en handvändning. Våra hjärnor älskar det som den känner till och som den är van vid, och hjärnan hatar sådant som vi inte känner till eftersom det som vi inte känner till kan vara farligt. Hjärnan bryr sig inte huruvida det som den känner till är positivt eller negativt, den bryr sig bara om att få dig att överleva och då håller den dig borta från sådant som kan vara farligt, sådant som du inte känner till, sådant som är ovant för dig. Om det är ovant för dig att tänka positiva tankar, att välja fina ord, att välja att vara öppen och att försöka förstå så kommer hjärnan att bli rädd när du tränar på att göra så. Hjärnan kommer vilja att du fortsätter som du alltid har gjort, som den är van vid att du gör. Det är inte lätt, men det är faktiskt ganska enkelt. Det är enkelt och jättesvårt på samma gång. Men om du fokuserar på att det är enkelt så kommer hjärnan att tro att det är enkelt och då kommer det att bli lättare. Om du fokuserar på att det är svårt så kommer hjärnan att göra det svårt för dig. Återigen är det ditt val av ord som formar ditt liv.
Vi behöver alltså lära om hjärnan och det är inte jättelätt, men det är fullt möjligt, om du vill. Hjärnan blir till och med starkare när den får lära sig nya saker. Hjärnan är som musklerna, vi måste träna dom för att dom ska växa och bli starka. Det innebär att vi får träningsvärk och skadar oss ibland, men också att ingenting händer om vi inte gör något, förutom att vi blir svagare. Vi måste lära oss hur man tränar de musklerna som vi vill träna, vilka övningar som är bra för vad. Vi måste gå till gymmet och vi måste kämpa på även när det känns motigt och tråkigt. Och framförallt så måste vi vilja bli starkare.
Om du tycker att din världsbild är toppen, att du trivs bra, att du känner dig glad och nöjd och stark så behöver du kanske ingen förändring, då är det bara att köra på. Men om du inte är nöjd med livet, eller med någon eller några delar av livet, så måste du börja någonstans för att en förändring någonsin ska kunna äga rum. Och mitt förslag är att börja med att tänka på vad du tänker på, vad du säger och vad du hör. Tänk på vilka ord du använder när du pratar med dig själv och med andra. Lyssna på dig själv, på rösten i ditt huvud, den som du tror har rätt, och våga ifrågasätta den där rösten. Tänk om den har fel. Tänk om det inte alls är så jävla jobbigt när det regnar, tänk om din kollega inte alls är så tråkig, tänk om du visst har pengar så att det räcker. Tänk om livet är helt okej, att grannen faktiskt är helt okej, att du faktiskt är helt okej.
Du behöver inte älska allt och alla. Du behöver inte tycka att det är toppen när det regnar, men du kanske inte behöver tycka att det är ett jävla skitväder och att allt är skit och piss...
Du behöver inte bli bästis med din chef, men du kanske kan se hens perspektiv och möta hen med lite mer förståelse, och kanske till och med våga öppna upp för en lösning istället för att hålla hårt i ditt perspektiv och aldrig komma framåt.
Du behöver inte tycka att du är vackrast i världen. Men du kanske kan börja säga till den där spegelbilden att du är okej, att du duger, att du inte behöver vara vackrast i världen för att bli älskad. Att du är värd att älskas lika mycket som alla andra som inte heller är vackrast i världen är värda att älskas. Kärlek växer fram, låt dig ta tid att förändras. Våga låta dig förändras. Orka stå emot hjärnans enträgna förändringsförsvar och ifrågasätt rösten i ditt huvud. Rösten har faktiskt inte så rätt som den tror sig ha.
Ta små steg så att målet inte känns helt jävla omöjligt att uppnå. Saker som känns omöjligt är ju sällan så motiverande. Eller ta ett jättekliv om du känner dig peppad och stark och så jävla redo. Lyssna på dig själv, och våga fråga dig själv, och ifrågasätta dig själv.
Fråga dig själv om vad som är möjligt att förändra i ditt liv, så att du förbättrar ditt liv. Så att du kan börja leva istället för att överleva!
Små steg mot en stor förändring
Säger jag att något är på ett visst sätt så vill min hjärna tro på det. Orden vi använder skapar på så sätt sanningar som vår hjärna ser till att hitta bevis för. Vår hjärna fungerar så, den har en inbyggd mekanism som gör att den sållar utefter det som vi säger till den. Hjärnan vill ha rätt, den gör allt för att få rätt, den struntar i om det som den tror på faktiskt är rätt eller fel, omoraliskt, oetiskt, oschysst eller otrevligt. Hjärnan har inte den känslomässiga kompassen, om vi inte säger åt den att ha det. Och hjärnan vill ge dig det som du säger till den att du vill ha. Oavsett om det är negativt eller positivt. Du har säkert varit med om att du har sett ett par skitsnygga röda skor som du gillar och så tänker du att det skulle vara härligt att ha ett par röda skor, och plötsligt så ser du massa människor med röda skor. Det är inte för att det plötsligt är jättemånga som har röda skor, utan för att du har sagt till din hjärna att söka efter röda skor. Du har gjort din hjärna uppmärksammad på att röda skor finns och att det är något som du vill ha.
Det här fungerar på i stort sett allt. Om du tänker att alla är idioter så letar din hjärna reda på idioter, och den sållar undan dom som inte beter sig som idioter. Hjärnan struntar i om det är bra eller dåligt för dig att fokusera på idioter. Säger du att alla är idioter så tror hjärnan att alla är idioter. Om du tänker att det är skitjobbigt att gå upp på morgonen så kommer hjärnan att hitta på anledningar att ligga kvar i sängen. Om du säger att du hatar att träna kommer hjärnan att hjälpa dig att slippa träna. Om du säger att du inte vill plugga så kommer hjärnan se till att du gör massa andra saker, som att städa garderoben och sortera bokhyllan i färgordning.
Om du tänker att du är värdelös så kommer hjärnan att se indikationer på att du är det, och om det inte finns några bevis så hittar den på och förvränger verkligheten så att du känner att du är värdelös, så som du säger att du är, för du har rätt. Om du säger att du är värdelös så kommer hjärnan förstora upp situationer som egentligen inte är så stora och se till att du känner dig mer värdelös, tex om du glömmer dina nycklar. Tänker du att Du är helt okej och glömmer nycklarna så suckar du och går hem och hämtar dom. Tänker du att livet är underbart så skrattar du och tänker att det är fantastiskt att ha ett hem som du kan glömma nycklarna till och så hämtar du dom. Tänker du att Du är värdelös och glömmer nycklarna så säger du till dig själv att du är en jävla idiot som alltid glömmer, att du är slarvig, korkad, ovärd...du slår på dig själv, på den som redan ligger ner, och dagen blir förstörd, av dina egna tankar. För när man tänker på vad man tänker på och när man vet att de ord som man använder skapar ens verklighet så förstår man att det inte är att det att man glömde nycklarna som förstör ens dag, utan att det är hur man själv väljer att se på saken som avgör huruvida dagen blir förstörd eller inte.
Det är inte bara din upplevelse av livet som påverkas av dina ord. Hjärnan påverkas kemiskt av dina tankar på så sätt att när du tänker negativa tankar så tex utsöndras stresshormonet kortisol som påverkar hela din kroppsfunktion på mindra bra sätt. Du sätter kroppen i i ett läge där du är beredd att kämpa eller fly (eng. fight or flight mode) för din överlevnad och alla andra funktioner i kroppen som håller dig levande, som immunförsvaret, serotonintillverkningen, ämnesomsättningen, osv sätts på hold. Hjärnan vet nämligen inte skillnad på verklighet och fantasi och kan inte skilja på reella bilder och de bilder som du själv skapar i ditt huvud. Hjärnans fokus är att få dig att överleva och alla slags hot och faror som du möter eller som du själv skapar sätter igång överlevnadsinstinkten. Tänker du på något som stressar dig så tror hjärnan att det finns ett riktigt hot och det enda som då är viktigt är att komma undan faran, och då spelar det ju ingen roll om tex ämnesomsättningen är igång. Hjärnan är kortsiktig.
Som tur är så fungerar det även åt andra hållet. Om du tänker positiva tankar och beskriver och upplever situationer som härliga och fina så utsöndras tex serotonin och du känner glädje och lätthet. Tänker du på något lugnt och harmoniskt istället för att bli uppstressad när livet känns rörigt så minskar hjärnan kortisolutsöndringen och kroppen kan fungera som den ska och kan fokusera på att ta hand om din kropp, istället för att försvara din kropp som är alltså är huvudfokus när du är stressad. Du kan alltså styra dina kroppsfunktioner bara genom tankekraft. Genom att medvetet välja dina ord och tankar så väljer du huruvida din kropp ska fokusera på att överleva eller på att leva.
Jag säger inte att du aldrig ska få vara arg, trött eller stressad, jag säger att det är viktigt att veta att du är med och skapar din verklighet. Att du kanske inte alls är så stressad som du ibland tillåter din hjärna att tro att du är. Att du kanske kan försöka att tänka med andra ord som inte skapar så mycket stress i din kropp. Stress är ju dessutom ett negativt ord som påverkar din kropp negativt. Säger du att du är stressad så agerar hjärnan utifrån det. Om du testar att istället tex tänka att du har mycket att göra för att du vill, för att du faktiskt har valt det, så kommer din kropp att bli lugnare och det kommer vara lättare och roligare att klara av allt det som du vill klara av. Om du tänker att du vill och behöver istället för att du måste och borde så kommer din verklighet att bygga på val som du har gjort själv istället för val som du känner och tror att någon annan har gjort åt dig. Det är ju roligare att göra sådant som vi själv har valt att göra. Det är ofta ganska tråkigt att göra sådant som andra säger åt oss att göra.
Jag säger inte att du aldrig ska få vara arg, trött eller stressad, men att du ibland kanske inte behöver vara så himla arg, trött och stressad. Jag säger att vi själva väljer de perspektiv som vi ser, och att vi kan välja andra perspektiv, att vi kan ifrågasätta de tankar vi tänker och att vi kan välja andra tankar. Jag säger inte att det här är lätt och att vi kan ändra vår världsbild i en handvändning. Våra hjärnor älskar det som den känner till och som den är van vid, och hjärnan hatar sådant som vi inte känner till eftersom det som vi inte känner till kan vara farligt. Hjärnan bryr sig inte huruvida det som den känner till är positivt eller negativt, den bryr sig bara om att få dig att överleva och då håller den dig borta från sådant som kan vara farligt, sådant som du inte känner till, sådant som är ovant för dig. Om det är ovant för dig att tänka positiva tankar, att välja fina ord, att välja att vara öppen och att försöka förstå så kommer hjärnan att bli rädd när du tränar på att göra så. Hjärnan kommer vilja att du fortsätter som du alltid har gjort, som den är van vid att du gör. Det är inte lätt, men det är faktiskt ganska enkelt. Det är enkelt och jättesvårt på samma gång. Men om du fokuserar på att det är enkelt så kommer hjärnan att tro att det är enkelt och då kommer det att bli lättare. Om du fokuserar på att det är svårt så kommer hjärnan att göra det svårt för dig. Återigen är det ditt val av ord som formar ditt liv.
Vi behöver alltså lära om hjärnan och det är inte jättelätt, men det är fullt möjligt, om du vill. Hjärnan blir till och med starkare när den får lära sig nya saker. Hjärnan är som musklerna, vi måste träna dom för att dom ska växa och bli starka. Det innebär att vi får träningsvärk och skadar oss ibland, men också att ingenting händer om vi inte gör något, förutom att vi blir svagare. Vi måste lära oss hur man tränar de musklerna som vi vill träna, vilka övningar som är bra för vad. Vi måste gå till gymmet och vi måste kämpa på även när det känns motigt och tråkigt. Och framförallt så måste vi vilja bli starkare.
Om du tycker att din världsbild är toppen, att du trivs bra, att du känner dig glad och nöjd och stark så behöver du kanske ingen förändring, då är det bara att köra på. Men om du inte är nöjd med livet, eller med någon eller några delar av livet, så måste du börja någonstans för att en förändring någonsin ska kunna äga rum. Och mitt förslag är att börja med att tänka på vad du tänker på, vad du säger och vad du hör. Tänk på vilka ord du använder när du pratar med dig själv och med andra. Lyssna på dig själv, på rösten i ditt huvud, den som du tror har rätt, och våga ifrågasätta den där rösten. Tänk om den har fel. Tänk om det inte alls är så jävla jobbigt när det regnar, tänk om din kollega inte alls är så tråkig, tänk om du visst har pengar så att det räcker. Tänk om livet är helt okej, att grannen faktiskt är helt okej, att du faktiskt är helt okej.
Du behöver inte älska allt och alla. Du behöver inte tycka att det är toppen när det regnar, men du kanske inte behöver tycka att det är ett jävla skitväder och att allt är skit och piss...
Du behöver inte bli bästis med din chef, men du kanske kan se hens perspektiv och möta hen med lite mer förståelse, och kanske till och med våga öppna upp för en lösning istället för att hålla hårt i ditt perspektiv och aldrig komma framåt.
Du behöver inte tycka att du är vackrast i världen. Men du kanske kan börja säga till den där spegelbilden att du är okej, att du duger, att du inte behöver vara vackrast i världen för att bli älskad. Att du är värd att älskas lika mycket som alla andra som inte heller är vackrast i världen är värda att älskas. Kärlek växer fram, låt dig ta tid att förändras. Våga låta dig förändras. Orka stå emot hjärnans enträgna förändringsförsvar och ifrågasätt rösten i ditt huvud. Rösten har faktiskt inte så rätt som den tror sig ha.
Ta små steg så att målet inte känns helt jävla omöjligt att uppnå. Saker som känns omöjligt är ju sällan så motiverande. Eller ta ett jättekliv om du känner dig peppad och stark och så jävla redo. Lyssna på dig själv, och våga fråga dig själv, och ifrågasätta dig själv.
Fråga dig själv om vad som är möjligt att förändra i ditt liv, så att du förbättrar ditt liv. Så att du kan börja leva istället för att överleva!
Små steg mot en stor förändring
Kommentarer
Skicka en kommentar