Lev så länge du lever

-
Jag har aldrig riktigt tänkt att jag ska bli särskilt gammal, det låter kanske hemskt, men jag har alltid vetat att livet är jävligt ömtåligt. Det kanske är det som har gjort att jag alltid har försökt att leva på ordentligt, tagit tag i saker och passat på. Kanske inte alltid till min fördel i alla lägen, men jag har aldrig gått och dragit fötterna efter mig och väntat på att någon annan ska komma och styra upp allt. Visst har det gått fel ibland, men jag försöker lära mig av mina misstag, växa och bli bättre. Jag har alltid tänkt att om man nu ändå får chansen att leva så ska man väl fan leva!

Igår kväll fick jag reda på att min vackra vän Anders som dog i en drunkningsolycka för fyra år sedan, hans lillebror, som var exakt lika underbar, har nu också åkt hem till alla dom andra änglarna i himlen... Återigen blir jag påmind om hur ömtåligt livet är.
Dom är många där uppe nu, många av mina käraste som har lämnat oss här på jorden. Jag har redan varit på tre begravningar i år...

Det sägs att änglar inte lever på jorden så länge, att deras kraft inte räcker så länge eftersom dom sprider så mycket ljus och energi, eftersom dom har ett mission som inte handlar om att leva så länge som möjligt, utan att leva så riktigt som möjligt... Jag väljer att tro på det, det känns fint. För vi kan ju välja vad vi vill tro på, och jag försöker alltid välja det som får mig att må bäst. Man vet ju ändå ingenting egentligen...så det är väl bättre att tro på änglar, själar, återfödelse, och olika dimensioner, än att vara skeptisk och bitter. Tänker jag.

Tack för att ni underbara änglar har lärt oss så mycket! Tack för tiden vi fick med er. Tack för att ni stod ut med all skit och ondska och bitterhet som finns här på jorden så länge som ni ändå gjorde.
Tack för att ni visade att godhet, kärlek, snällhet, värme, omtänksamhet, empati, behjälplighet, skratt och fucking jävla livsglädje är så mycket kraftfullare än hat och avundsjuka.
Tack!

Jag vet att ni har det underbart tillsammans däruppe nu, och att ni alltid vakar över oss.
Ni finns så länge som vi minns.

Föralltid i mitt hjärta <3

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Alla hundrasjutton problem med känslor

-
I de work-shops som jag nu håller (som för övrigt är det bästa som jag har gjort) så pratar vi mycket om känslor, om vilka känslor som vi har lärt oss att vi får känna och visa, om vilka känslor som vi har lärt oss att förtrycka och förminska, och om vilka känslor som faktiskt finns och hur vi kan våga känna mer av alla dom. För jag är helt bombsäker på att vi behöver känna mer. Inte mindre som vi lär oss att göra, som dom runtomkring oss vill att vi ska göra. För vi lär oss att trycka undan, ignorera, bita ihop. För, fan vad jobbigt det är med känslor. Både våra egna känslor och andras känslor. Så istället för att känna dom så vi säger "äh, skit i det där" eller "det blir bättre snart", både till oss själva och till varandra. Såklart ger jag mig ut på väldigt djupt vatten när jag säger att vi ska känna mer, för det finns en hel massa problem med allt det som har med känslor att göra.  För det första så säger jag att jag är bombsäker på att vi behöver känna
Läs mer

Lyssnar ni på varandra, eller hör ni det som ni tror att ni hör?

-
Vi hör så lite som ca 20% av vad någon annan faktiskt säger till oss. Ungefär 80% av det som vi hör påverkas av våra fördomar, förväntningar, och erfarenheter.  Det är alltså inte så konstigt att vi så ofta pratar förbi varandra, att det känns som att vi inte når fram, misstolkas och missuppfattas, för det är ju sant. Vi missförstår varandra till 80%. Det är ju helt galet!  Jag skulle nog dessutom våga säga att om vi är upprörda, frustrerade, stressade, ledsna, arga, trötta eller rädda, så är vi nog uppe på ca 95% missförstånd. För när vi är i obalans så gungar det ju redan och då är det ännu svårare att hålla kurs i båten när det svajjar till. Det är som att det kommer kastvindar i det redan stormiga vädret, och eftersom överlevnadsinstinkten redan har vårt "fight or flight-mode" påkopplat så slåss vi snabbare och hårdare när det blåser till. Och då blir det ju såklart ännu svårare att höra vad den andre faktiskt säger.  För ju mer stressad hjärnan är desto sna
Läs mer

låt oss vara riktiga för varandra

-
Nu orkar jag inte vara tyst längre. Jag orkar inte att vi inte kan prata om sorger och helveten som vi går igenom. Nu när jag har blivit stark och kan se på åren som har varit, så vet jag inte vad som har varit värst, att bli våldtagen eller livet i ensamheten efteråt… Här kan ni läsa min första text om detta, och ni får gärna sprida den vidare. Dela gärna detta så att vi tillsammans kan hjälpa varandra att ta oss igenom livets alla uppförsbackar. Min högsta önskan är att vi vågar prata mer med varandra så att vi slipper vara ledsna själva! Jag behöver berätta det här för er som är mig nära men som inte vet om det. För det känns som att jag döljer något, och jag måste få leva ett ärligt liv nu. Jag behöver berätta det här för er som är mig nära och som faktiskt vet, för vi pratar aldrig om det. Och jag behöver berätta det här för er som egentligen inte behöver veta det här om mig, men som kanske kommer att uppleva något liknande. Förhoppningsvis kan detta hjälpa er och era
Läs mer