Lyssna på dig själv och varandra

Vi säger att vi är deprimerade, att vi känner oss deppiga och mörka och har ångest och mår jävligt dåligt. Och ja, vi mår jävligt dåligt, men vi är nog sällan deprimerade. Depression är en psykisk sjukdom. Du är förmodligen inte deprimerad, du är antagligen förtryckt och förträngd. För vi förtränger oss själva, förnekar, hämmar och håller tillbaka oss själva hela tiden, och det gör att vi mår jävligt dåligt! 

Vi blir förtryckta och förträngda av andra, och vi förtrycker och förtränger oss själva. Alla påtryckningar från samhället, från skolan, från föräldrar och syskon och vänner och bekanta gör att vi förtränger oss själva. Och vi förtrycker oss själva när vi väljer att lyssna på alla andra, alla utom oss själva.  

Vi lär oss från barnsben hur man ska göra och inte göra, vad vi ska säga och inte säga, vad vi ska tycka, tänka och känna. Vi lär oss att inte uttrycka oss själva, att inte säga vad vi tycker och tänker, inte ta plats, inte tro att vi är något. Men samtidigt ska vi vara duktiga och göra mer än vad vi egentligen orkar så att vi får beröm och kärlek och blir accepterade och älskade. Vi förtrycker oss själva, förnekar oss själva, håller käften när vi helst bara vill skrika, biter ihop och kämpar vidare med allt som alla säger åt oss att vi måste göra och allt som vi tror att vi måste göra. Vi tillåter oss inte att göra det som vi innerst inne vill göra, för det är så mycket som vi tror att vi måste göra istället. Det är så mycket som vi har lärt oss att vi ska göra för att bli accepterade och älskade, och det handlar mest bara om att inte vara så som vi faktiskt är.

Nej, vi är inte deprimerade, men vi mår jävligt dåligt när vi inte får vara oss själva, när vi inte får ta hand om oss själva, får välja oss själva. Vi mår jävligt dåligt när vi inte lyssnar på oss själva, när vi aldrig blir lyssnade på, när vi aldrig vågar berätta och när ingen hinner höra oss.

Vi måste få finnas, vi måste få veta att vi är viktiga, meningsfulla, omhändertagna, av oss själva och av dom som är runt omkring oss. Får vi inte finnas så dör vi, inombords.

Nej, vi är inte deprimerade, vi är förtryckta och förträngda, av oss själva och av alla andra.

Depression behandlas främst av läkare och kräver ofta medicin. 

Förträngning behandlas genom att lära sig att uttrycka sig, våga lyssna på sig själv, tillåta sig att tänka och känna och vara. Genom att riva murarna som vi har byggt upp för att passa in så kan vi möta oss själva, och när vi möter oss själva så kan vi börja lyssna på oss själva och när vi lyssnar på oss själva så kan vi börja lyssna på andra. Och när vi lyssnar på varandra så mår vi så himla bra. På riktigt. 

Det är ett jävla jobb, men det är fan värt det. 

Det tar tid och det kräver energi och mod och styrka. 

Plötsligt ska du lyssna på någon som du har ignorerat i alla år, dig själv.

Plötsligt ska du göra det som du har lärt dig att inte göra, vara dig själv.

Plötsligt ska du välja det som du har valt bort så länge, dig själv.

Det tar tid att lära sig nya saker, tid, träning och uthållighet.

Men ju mer du har lagt ner desto större blir vinsten!

Let´s do this!