Ge det som du själv vill ha

-
Sluta tråna och sluta gnälla över att du aldrig får det som du vill ha. 
Testa istället att ge bort det som du vill ha till någon annan, istället för att vänta på att du ska få. Ge bort det du vill ha och se hur livet uppenbarar sig för dig.
För när vi ger så får vi tillbaka. Och det som vi ger får vi tillbaka. Om du ger det som du inte vill ha så kommer du aldrig att få det som du vill ha. 

 Springer du hit och dit och gör mer än vad du tror du kan men ändå aldrig kommer ikapp. Känns det som att du minsann gör allt men inget får. Tänker du taskiga tankar och säger fula ord, tittar du snett och säger att hen minsann borde göra si och så?

 Vill du ha närhet, öppna dig. Vill du ha beröring, kramas. Vill du att andra ska förstå dig, försök att förstå dom. Vill du bli älskad, älska.
Är du sugen på att ses, bjud ut en vän!
Vill du ha hjälp, hjälp till. Vill du ha en ny jacka, ge bort en av dina.
Vill du ha semester, ta med en vän på en utflykt i skogen. 
Vill du ha tid, ge någon lite av din. Din påriktigt-tid
Vill du att din chef eller partner eller pappa eller vän lyssnar på dig, lyssna på hen. Alltså påriktigt-lyssna! Fråga om du kan hjälpa till, fråga vad hen menar, fråga vad som verkligen är viktigt, fråga och lyssna. 
Om du vill bli sedd, se. Om du vill få finnas, låt någon annan stå i rampljuset.

 Testa att ge bort det som du innerst inne vill ha och låt livet visa dig att det du ger, det får du tillbaka.

Du formar ditt liv. Ditt liv är ditt ansvar. Din lycka är ditt ansvar.
Vill du bli lycklig, gör någon annan lycklig.
Allt börjar med dig! Det är bara du som kan förändra ditt liv.

Men att göra allt själv är bland det dummaste jag har hört...
Vi behöver varandra! 
Tillsammans är vi starka!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Alla hundrasjutton problem med känslor

-
I de work-shops som jag nu håller (som för övrigt är det bästa som jag har gjort) så pratar vi mycket om känslor, om vilka känslor som vi har lärt oss att vi får känna och visa, om vilka känslor som vi har lärt oss att förtrycka och förminska, och om vilka känslor som faktiskt finns och hur vi kan våga känna mer av alla dom. För jag är helt bombsäker på att vi behöver känna mer. Inte mindre som vi lär oss att göra, som dom runtomkring oss vill att vi ska göra. För vi lär oss att trycka undan, ignorera, bita ihop. För, fan vad jobbigt det är med känslor. Både våra egna känslor och andras känslor. Så istället för att känna dom så vi säger "äh, skit i det där" eller "det blir bättre snart", både till oss själva och till varandra. Såklart ger jag mig ut på väldigt djupt vatten när jag säger att vi ska känna mer, för det finns en hel massa problem med allt det som har med känslor att göra.  För det första så säger jag att jag är bombsäker på att vi behöver känna
Läs mer

Lyssnar ni på varandra, eller hör ni det som ni tror att ni hör?

-
Vi hör så lite som ca 20% av vad någon annan faktiskt säger till oss. Ungefär 80% av det som vi hör påverkas av våra fördomar, förväntningar, och erfarenheter.  Det är alltså inte så konstigt att vi så ofta pratar förbi varandra, att det känns som att vi inte når fram, misstolkas och missuppfattas, för det är ju sant. Vi missförstår varandra till 80%. Det är ju helt galet!  Jag skulle nog dessutom våga säga att om vi är upprörda, frustrerade, stressade, ledsna, arga, trötta eller rädda, så är vi nog uppe på ca 95% missförstånd. För när vi är i obalans så gungar det ju redan och då är det ännu svårare att hålla kurs i båten när det svajjar till. Det är som att det kommer kastvindar i det redan stormiga vädret, och eftersom överlevnadsinstinkten redan har vårt "fight or flight-mode" påkopplat så slåss vi snabbare och hårdare när det blåser till. Och då blir det ju såklart ännu svårare att höra vad den andre faktiskt säger.  För ju mer stressad hjärnan är desto sna
Läs mer

låt oss vara riktiga för varandra

-
Nu orkar jag inte vara tyst längre. Jag orkar inte att vi inte kan prata om sorger och helveten som vi går igenom. Nu när jag har blivit stark och kan se på åren som har varit, så vet jag inte vad som har varit värst, att bli våldtagen eller livet i ensamheten efteråt… Här kan ni läsa min första text om detta, och ni får gärna sprida den vidare. Dela gärna detta så att vi tillsammans kan hjälpa varandra att ta oss igenom livets alla uppförsbackar. Min högsta önskan är att vi vågar prata mer med varandra så att vi slipper vara ledsna själva! Jag behöver berätta det här för er som är mig nära men som inte vet om det. För det känns som att jag döljer något, och jag måste få leva ett ärligt liv nu. Jag behöver berätta det här för er som är mig nära och som faktiskt vet, för vi pratar aldrig om det. Och jag behöver berätta det här för er som egentligen inte behöver veta det här om mig, men som kanske kommer att uppleva något liknande. Förhoppningsvis kan detta hjälpa er och era
Läs mer