Du bestämmer. Allt
Man får faktiskt bestämma själv.
Man bestämmer faktiskt själv.
Ingen annan bestämmer över ditt liv, det är du som bestämmer.
Det är upp till dig. Det är ditt ansvar att bestämma hur ditt liv levs. Du bestämmer vem du lyssnar på, vem du tror på, vad du tror på. Du bestämmer vilka val du gör, vad du väljer att göra, säga, tänka och tro på. Du väljer dina sanningar. Det är upp till dig.
Du bestämmer. Ingen annan.
För allt går att se på på olika sätt, ur olika infallsvinklar, olika perspektiv och olika förhållningssätt. Ingenting är på ett enda sätt. Det finns säkert minst sjuttiofem andra sätt att se på det som du tror på, som kanske skulle visa att det som du tror på inte alls är så smart att tro på. Beroende på vad du vill att det du tror på ska leda till förstås. Vill du ha ett harmoniskt och fint liv fyllt med glädje och kärlek, eller vill du vara besviken, arg, bitter, skeptisk och mörk. Det är upp till dig.
Du bestämmer. Ingen annan.
Tro inte på något som jag säger, skriver, tycker eller tror mig veta. Men lyssna på det, reflektera över det, känn på det. Känns det bra, gillar magen det, blir du lugn och lite glad när du hör det. I så fall kanske det skulle kunna vara bra att försöka tro på det. Fast att det är svårt att börja tro på något annat än det som man har trott på så länge.
Du kanske tror att allt är någon annans fel, att de är någon annan eller några andra som bestämmer över ditt liv. Du kanske tror att det inte är du som bestämmer.
Du kanske tror att det är någon annans fel, eller rätt, att det har blivit som det blivit.
Att det blir som det blir, oavsett vad du gör.
Att det inte spelar någon roll vad du gör.
Att det inte är du själv som väljer vilken väg du själv ska gå.
Men vet du, det är du som bestämmer över ditt liv. Du bestämmer om du ska tro på det som andra säger till dig, det som din mamma säger, din chef, din vän, din fiende, jag, du själv, alla andra.
Du bestämmer om du ska lyssna på dom som säger att man ska banta, köpa grejer, göra karriär, heja på AIK, feministerna, journalisterna, eller på din granne. Äta mindre kött, eller mer kött, dricka mindre kaffe, mera alkohol, resa hit eller dit. Vara ihop eller vara ensam, skaffa barn eller skaffa hund. Flytta, renovera, skratta, gråta, dansa, träna, vila, läsa. Lägga ifrån sig mobilen, eller googla så att man lär sig mer, eller mindre. För vad är sant och vad är falskt, eller bara hittepå, bullshit, manipulation, medvetet eller omedvetet.
Vem ska man lyssna på. Vem vet. Vem har rätt och vem har fel.
Det är upp till dig själv att ta reda på vad du tror på och varför du tror på det. Det är upp till dig att ta reda på om du verkligen, innerst inne, tror på det som du tror att du tror på. Eller om du bara har lyssnat utan att reflektera, utan att tänka efter, utan att ha känt på det som sägs till dig, till oss. Du kanske inte har orkat ifrågasätta dom andra, dig själv, eller någon alls. Du kanske har valt, och väljer, den lätta vägen där du själv inte tar ansvar över ditt liv. Vägen där du skyller på alla andra, på allt annat, på det ena och det andra. Det är den lätta vägen.
Men vart leder den? Leder den vägen till det livet som du vill leva, det livet som du drömmer om att leva, som du innerst inne vet att du kan leva.
Livet som inte behöver vara en dröm.
Vad skulle hända om du skulle våga lyssna och reflektera. Känna efter. Ifrågasätta dom andra, dig själv, dina sanningar, dina tankar, ord och handlingar. Vad skulle hända om du själv började känna efter, på riktigt känna efter och sedan välja utifrån hur det känns där inne inom dig. Välja det som du innerst inne känner är det rätta, för dig, för andra, för oss alla. För är det inte så att när vi verkligen, verkligen lyssnar på oss själva, när vi tillåter vårt innersta att känna och prata med oss, när vi struntar i allt runtomkring oss och istället lyssnar inåt, så är det vår själ som talar med oss.
Och själen vet att kärleken är svaret.
Själen vet att det enda som spelar någon roll är kärleken.
Det enda som spelar roll är att älska, oss själva och varandra.
Ingen annan bestämmer. Det är du som bestämmer.
Du väljer vilka dina sanningar är, vad du gör, säger, tänker och tror på.
Det är upp till dig.
Du bestämmer.
Man bestämmer faktiskt själv.
Ingen annan bestämmer över ditt liv, det är du som bestämmer.
Det är upp till dig. Det är ditt ansvar att bestämma hur ditt liv levs. Du bestämmer vem du lyssnar på, vem du tror på, vad du tror på. Du bestämmer vilka val du gör, vad du väljer att göra, säga, tänka och tro på. Du väljer dina sanningar. Det är upp till dig.
Du bestämmer. Ingen annan.
För allt går att se på på olika sätt, ur olika infallsvinklar, olika perspektiv och olika förhållningssätt. Ingenting är på ett enda sätt. Det finns säkert minst sjuttiofem andra sätt att se på det som du tror på, som kanske skulle visa att det som du tror på inte alls är så smart att tro på. Beroende på vad du vill att det du tror på ska leda till förstås. Vill du ha ett harmoniskt och fint liv fyllt med glädje och kärlek, eller vill du vara besviken, arg, bitter, skeptisk och mörk. Det är upp till dig.
Du bestämmer. Ingen annan.
Tro inte på något som jag säger, skriver, tycker eller tror mig veta. Men lyssna på det, reflektera över det, känn på det. Känns det bra, gillar magen det, blir du lugn och lite glad när du hör det. I så fall kanske det skulle kunna vara bra att försöka tro på det. Fast att det är svårt att börja tro på något annat än det som man har trott på så länge.
Du kanske tror att allt är någon annans fel, att de är någon annan eller några andra som bestämmer över ditt liv. Du kanske tror att det inte är du som bestämmer.
Du kanske tror att det är någon annans fel, eller rätt, att det har blivit som det blivit.
Att det blir som det blir, oavsett vad du gör.
Att det inte spelar någon roll vad du gör.
Att det inte är du själv som väljer vilken väg du själv ska gå.
Men vet du, det är du som bestämmer över ditt liv. Du bestämmer om du ska tro på det som andra säger till dig, det som din mamma säger, din chef, din vän, din fiende, jag, du själv, alla andra.
Du bestämmer om du ska lyssna på dom som säger att man ska banta, köpa grejer, göra karriär, heja på AIK, feministerna, journalisterna, eller på din granne. Äta mindre kött, eller mer kött, dricka mindre kaffe, mera alkohol, resa hit eller dit. Vara ihop eller vara ensam, skaffa barn eller skaffa hund. Flytta, renovera, skratta, gråta, dansa, träna, vila, läsa. Lägga ifrån sig mobilen, eller googla så att man lär sig mer, eller mindre. För vad är sant och vad är falskt, eller bara hittepå, bullshit, manipulation, medvetet eller omedvetet.
Vem ska man lyssna på. Vem vet. Vem har rätt och vem har fel.
Det är upp till dig själv att ta reda på vad du tror på och varför du tror på det. Det är upp till dig att ta reda på om du verkligen, innerst inne, tror på det som du tror att du tror på. Eller om du bara har lyssnat utan att reflektera, utan att tänka efter, utan att ha känt på det som sägs till dig, till oss. Du kanske inte har orkat ifrågasätta dom andra, dig själv, eller någon alls. Du kanske har valt, och väljer, den lätta vägen där du själv inte tar ansvar över ditt liv. Vägen där du skyller på alla andra, på allt annat, på det ena och det andra. Det är den lätta vägen.
Men vart leder den? Leder den vägen till det livet som du vill leva, det livet som du drömmer om att leva, som du innerst inne vet att du kan leva.
Livet som inte behöver vara en dröm.
Vad skulle hända om du skulle våga lyssna och reflektera. Känna efter. Ifrågasätta dom andra, dig själv, dina sanningar, dina tankar, ord och handlingar. Vad skulle hända om du själv började känna efter, på riktigt känna efter och sedan välja utifrån hur det känns där inne inom dig. Välja det som du innerst inne känner är det rätta, för dig, för andra, för oss alla. För är det inte så att när vi verkligen, verkligen lyssnar på oss själva, när vi tillåter vårt innersta att känna och prata med oss, när vi struntar i allt runtomkring oss och istället lyssnar inåt, så är det vår själ som talar med oss.
Och själen vet att kärleken är svaret.
Själen vet att det enda som spelar någon roll är kärleken.
Det enda som spelar roll är att älska, oss själva och varandra.
Ingen annan bestämmer. Det är du som bestämmer.
Du väljer vilka dina sanningar är, vad du gör, säger, tänker och tror på.
Det är upp till dig.
Du bestämmer.
Kommentarer
Skicka en kommentar