Vill du verkligen lösa dina probelm?
Ibland
känns det som att folk bara går omkring och klagar, på det ena och på det andra. På jobbet och chefen, pojkvännen och kompisar, boendet och grannarna, vikten och
värken och vädret, andra och varandra. Det klagas och neggas och pratas skit
och ältas. Men när man försöker få in samtalen på att försöka hitta lösningar
på problemen så sparkas det bakut och blir surt. Det är som att folk inte vill
lösa problemen utan bara vältra sig i dom, tycka synd om sig själva, få tröst
och klapp och stackarsdig.
Jag frågar mig själv vad jag
gör där och varför jag ska behöva lyssna på skiten och tyngas ner av ältandet om
det inte leder till att vi tillsammans försöker hitta lösningar och komma vidare när det är dags att komma vidare. För visst, vi ska prata om hur vi mår och hur vi känner, vad som tynger oss och vad som gör ont. Det är det superviktigt och livsnödvändigt och jag uppmuntrar verkligen till att göra det. Men det finns en gräns för när pratandet övergår i ältande, och det är då det är dags att gå vidare.
Nej,
jag förstår inte exakt hur jobbigt du har det. Jag förstår inte hur svårt det är för
dig. Jag förstår inte varför det är annorlunda för dig. Jag förstår inte
allt... Verkligen inte. Det kommer jag aldrig att göra. Men
jag lovar dig att jag förstår att du inte heller förstår, för du vill inte förstå. Det gör för ont för dig att förstå, så du väljer att inte ens försöka förstå. Du väljer att fortsätta att vara kvar i problemet istället
för att försöka lösa det.
Och
jag lovar dig att jag förstår att det är jävligt jobbigt, och att det är jävligt
svårt, och att det känns otroligt jävla omöjligt! Jag förstår att det är lättare
och bekvämare att vara kvar i problemet och fortsätta som du alltid har
gjort. För jag har också varit där.
Men
jag lovar dig att ingenting kommer att förändras om du fortsätter som du alltid har gjort. Förändring
kräver förändring.
Och
jag vet att det enda sättet att komma vidare, att lösa problemet, att slippa
negga, prata skit och älta, det är att vara så jävla modig som du bara kan,
även om det är otroligt jävla läskigt. Var modig och ta den svåra och långa och
krångliga och bökiga vägen mot en lösning, istället för den enkla och
snabba vägen som kallas förträngning, förnekelse och skyllaifrånsig.
Jag
vet det här för det finns forskning som säger att du behöver brottas med problemet för att komma vidare. Du måste brottas med dina tankar och dina känslor och
du måste våga vara modig nog att försöka förstå, och förlåta, både dig själv och
andra.
Och
jag vet det även för att jag har gjort det själv, jag har valt den enkla och snabba
vägen. Och nu väljer jag den långa och krångliga vägen. Jag gör det valet varje dag, det är skitjobbigt ibland, men det är så otroligt värt det. För det är den enda vägen mot en lösning, mot förändring, mot
det där underbara livet som vi alla drömmer om.
Det
är faktiskt den enda vägen. Om du nu verkligen vill lösa problemen och leva ett ärligt,
ansvarsfullt, härligt, hjärtligt och vackert liv vill säga!
Det är upp till dig. Vill du ha en förändring, vill du verkligen lösa dina problem? I så fall så är jag mer än gärna den du bollar med, testar nya idéer och hämtar mod hos, och den som hjälper dig upp när du faller!
Det är upp till dig. Vill du ha en förändring, vill du verkligen lösa dina problem? I så fall så är jag mer än gärna den du bollar med, testar nya idéer och hämtar mod hos, och den som hjälper dig upp när du faller!
Kommentarer
Skicka en kommentar